Att inte vara redo för "det där" adjö't...

Dagen inleddes med att jag vaknade 6.20 (trodde jag) och stressade nästan ihjäl mig för att få ut hästar och göra mig iordning till jobbet... Sätter mig i bilen åker av gården och ser då att klockan är 5.45 och inte 6.45! Får gnugga ögonen bättre på morgonen!
Så jag åkte in på gården igen och kunde sätta mig ner i 30 min i lugn och ro!

För er som missat så gick Majas flughuva sönder i torsdags och efter att den tvinnat ihop sig lyckades den åka in mitt emellan ögonlocken och orsaka en enorm svullnad. Det var omöjligt att komma åt att se om själva ögat var skadat. Fredag morgon kl.7.00 sms:ade jag Karin och bad henne höra av sig när hon hade tid... Det tog 2 minuter så fick jag svar att det var bara jag ringde! 
Så sattes Metacam in och receptfri ögonsalva införskaffades! På lördagen var svullnaden bara en bråkdel av hur det var från början och efter förfrågan om det var ok så tog jag ut Maja på en tur under förmiddagen. Vid 15.30 så såg vi att hon inte gick rent i hagen och när vi drygt en timme senare tog in så var hon otroligt halt, ville inte belasta benet alls.... Dom här två skadorna har förstås inget med varandra att göra, men det är ju märkligt att en häst som inte har en skada på hur länge som helst får två stycken inom loppet på lika många dagar!
Majas ben var detsamma under hela söndagen och hon gjorde alla möjliga "moves" för att slippa belasta benet! Igår kväll kände jag mig övertygad om att det är kört och att våra 19 år tillsammans är över.... Vi hade redan gjort upp med Karin att försöka få in henne och ta henne hem till Karin under måndagen! Ändå hade vi tårar- & kramkalas i stallet igår, jag och Caroline! 
Imorse var hon fortfarande lika halt, men tro på f-n om hon inte var bättre när Ola var hem och hämtade henne vid 12-tiden :D
Antagligen har hon vridit till och fått någon rejäl stukning i kotan. Nu avvaktar vi och blir det inte bättre får det bli en röntgenplåt längre fram!
Ögat då? Jo, hornhinnan har fått en liten skada så nu ska vi behandla det i ca 14 dagar. Fast med ett öga mindre klarar man sig, utan fyra ben har man ingen häst!!! Nu ser vi framåt med tillförsikt, men en sak är säker... Jag är INTE redo att klippa våra band än så jag hoppas verkligen hon frisknar i! Sen, när hon gjort det, då ska vi bestämma hur vårt fortsatta liv tillsammans ska vara... Träningskompisar, skogsmullar eller göra någon mer tävling? Just nu vet jag inte om en tävling är värd risken att något ska hända och att jag pga det skulle behöva skiljas från mitt längsta förhållande....

(På bilden Maja och en liten Råttan taget under Teas mage :))