Summering av 2013

Eftersom detta är dagen då man ska/bör blicka tillbaka, fundera på vad som blev bra/mindre bra med året som varit så det måste väl jag också göra... Lite grann iallafall!

Vi inledde året med skolbyte för Christoffer, lite omtumlande men det har blivit väldigt bra fast utmaningarna är långt ifrån slut... Nu är han på väg in i 9-års åldern vilket är en rätt behaglig fas i livet så med det i åtanke hyser vi gott hopp om 2014 :D

I april var det äntligen världscupfinal i Göteborg, härliga tävlingar som vanligt och biljetterna för 2014 är förstås införskaffade ;)

Vecka 28 handlade om hästar och Falsterbo. Härlig vecka, trevligt sällskap men saknade "la Familia". Så om det blir någon semester vid den veckan 2014 så får familjen åka med... 

2013 är också året då vi blev med kattunge igen, lilla Siri som genast fann sin plats i familjen! Hon var nog lite för liten egentligen för att skiljas från mamma, men Busan tog sig an rollen som hennes surrogatmamma... Idag ligger dom fortfarande ofta och sover tillsammans, Siri är som en liten amöba på Busan, men gulliga är dom! 

Vi har också klarat av Danmark, båtresa och Legoland. I yngre ålder ville min farmor och farfar ta med mig och mina systrar dit... Dom hade kul där medans jag spenderade min tid hemma i Sverige. Sova borta var inte min grej... Men nu har även jag lärt mig sova borta och fått se Legoland :)

Jag har även under året återupptagit min dressyrådra som legat i träda sen mitten av 90-talet... Eller det är en sanning med modifikation för någon enstaka start har jag väl gjort mellan då och nu men dom är lätträknade!

I år har jag nog gjort en tio starter drygt och slutade iallafall med en godkänd ritt i LA, det får man vara nöjd med :)

Ja, det blev dressyren vi valde, jag & Castor, när det skar sig lite i hoppningen. Eftersom jag vill hoppa och jag inte ville ha tre hästar att rida nu under de mörka månaderna så blev också 2013 året då jag lånade ut Castor på foder. Till en dressyrtjej förstås :)

2013 blev också året då jag ramlade av mer än vad jag gjort de tio senaste åren ihop... Ett par gånger på Råttan och ett par gånger på Castor!

Under året har Råttan ridits in... Varsamt! Till en början hände ingenting och allt gick tokbra. Efter en månad eller något så började hon med att skaka okontrollerat på huvudet, så våldsamt att hon stöp... Och jag föll av!

Så kan det gå och det är nog tur att man ramlar av ibland (när allt går bra förstås). Man behöver bli påmind då och då om vad vi håller på med och riskerna som finns!

Hur som helst Råttan slutade skaka på huvudet och fick sedan även i år lite sommarlov i form av 3 månaders bete på fantastiska Torps säteri. Idag på årets sista dag stängde vi första utbildningsåret med en uteritt i alla tre gångarterna och med sällskap av mamma Maja med Johanna på ryggen!

2013 är också året då Maja "kommer tillbaka"... Hon tävlar, tränar och jobbar på som aldrig förr trots sina 20 år på nacken. Hon "rundar" på sig, bygger upp kroppen sakta men säkert och det är kul att lämna 2013 med en nästan 21 år gammal häst som är i fin form. Förhoppningsvis kan vi få kämpa på tillsammans även under 2014!

Jag blev också ponnymorsa 2013... På riktigt! Förut har vi mest haft en liten ponny som varit snäll och gullig men nu hade vi turen att få tag på en gammal trotjänare i Kavat. Vi samlar ju lite på de där -93:orna i vårt stall så åldersmässigt passar han perfekt. Han är försiktigt och varsam när Caroline är ovanpå, men blir desto piggare med mer fart när det är någon mer rutinerad på ryggen. Så nu har vi varit på pay'n jump och lite andra hoppningar under hösten. Jag hoppas förstås det ska hålla i sig även under 2014, men med små barn vet man aldrig när något annat blir roligare :)

Men den största förändringen i mitt liv under året är förstås att jag lämnade gamla, kära Transcom bakom mig! Ett inte alltför lätt val och det är flera gånger man funderat på om det var rätt, fast jag vet att det var det! När man varit på samma ställe så länge som nästan 17 år så blir till slut varje förändring en utmaning. Första tio åren hänger man bara med, sen kryper förändringsrädslan alltmer på och till slut så blir man bitter så fort en förändring nalkas... Då är det dags att göra den allra största förändringen av alla, gå vidare i livet! Det var lite konstigt att krama hejdå till folk, skriva hejdå-mail och kliva ut från de där så väl bekanta lokalerna! 

Jag kommer dock alltid vara tacksam för mina år på företaget, för alla människor som korsat min väg och för allt jag lärt mig! 

Nu blickar jag fram emot 2014 där jag efter 20 år åter ska bli kommunalanställd, jobba på daghem och vara ute så mycket som man kan på min arbetstid!

Summa kardemumma... Tack 2013 för allt du gett och allt du lärt mig, välkommen 2014 - antagligen det bästa året någonsin, vi siktar på det iallafall :D

                                                               GOTT NYTT ÅR!!!!

Kors å tvärs

Då har vi varit på hoppträning igen... Denna gång var faktiskt planen att jag inte skulle vara med, men då det droppade av lite deltagare en efter en så lastade jag in tanten och var med ändå!

Det är nu jag säger att "Maja var världens bästa idag med", men vid det här laget vet de flesta att jag förstås inte är så dum att jag tror att Maja ÄR världens bästa... 

Fast hon förtjänar att få känna sig som världens bästa lite då och då! Det gör alla hästar....

Hur som helst så kämpar Maja på hela passet, hon har lite besvärligt när hon landar ibland och det blir lite kors å tvärs med galoppen. Förr försökte jag göra vad som helst för att hon skulle byta, men med åren har man vackert fått lära sig att det är verkligen ingen idé! Hon får bara panik och allt blir ännu värre, är man bara lugn så slänger hon in ett travsteg någonstans och rullar sen över i galopp igen... Ibland blir det rätt, ibland fel och ibland kors igen... Det är bara så det är! 

Jag förstår att det ser helt haikon-taikon ut, men det bryr jag mig inte om längre! Vad andra tycker och tänker är ju helt oväsentligt. 

Det är vad jag lär mig, hur hästen utvecklas och vad min tränare säger som betyder något.. Bara det får oss att bli bättre, inte åsikter i omgivningen :) Och visst är ändå tjusningen i det vi håller på med att vi faktiskt hela tiden kan bli bättre, lära oss mer och fortsätta utvecklas?! 

Visst är man lite trögare och man har inte så brant utvecklingskurva som ryttare vid en ålder av 27 (41) eller när hästen snart är 21, men ändå så händer det saker som gör att vi lär oss och utvecklas! 

Vilken fantastisk förmån vi har, vi som har ridsport som intresse :D

Nytt jobb- nya tider

Vad konstigt allt kan bli... Hux flux bestämde jag mig för att sluta på Transcom och bege mig ut i det ovissa.. Ett bra tag gick jag och funderade på vad jag ville och bestämde mig till slut för att plugga! Med beslutet taget så börjar man kolla behörigheten och inser att man saknar ett "sketet" ämne... Så jag anmäler mig på Komvux till det ämnet! Allt känns bra och några veckor går... 

DÅ kommer jag på att jag faktiskt nog vill jobba iallafall! 

På mindre än en vecka söker jag ca 15 jobb... Allt ifrån administration till personlig assistent till barnskötare... man måste vidga sina vyer och jag höll koll på arbetsmarknaden från Kumla till Karlstad. 

Efter ytterligare en vecka blir jag kallad på min första intervju för ett jobb med kundvård och kort därefter blir jag kallad till intervju nr.2 för några barnskötarjobb i kommunen. 

Denna sista intervju var i onsdags och därefter gick det fort! Idag besökte jag förskolan, träffade personal och vi hade ytterligare en intervju. Drygt 3 timmar senare erbjuds jag tjänsten :)

Det är inte heltid, men 75% är tillsvidareanställning och sedan har jag ytterligare 12,5% på vikariat och jag kan säkert jobba ännu mer extra om jag vill!

Men jag är imponerad av att dom vågar satsa på lilla mig... Jag tog studenten som Barnskötare 1991, jobbade sedan i ca 2,5 år inom barnomsorgen och därefter har jag gjort helt andra saker. Att jag nu dessutom går tillbaka och får en fast anställning, det hade jag ju inte ens då... Kul ska det bli! Lönen är förstås inte så hög men kvalitén i livet kommer bli det, det är jag säker på!

Med det INTE sagt att inte TC gett mig mycket kvalité under mina år där! Men nu är det nytt, jag ska vara ute, röra på mig och leka... Och jag får betalt medans jag gör det, hur bra kvalité är inte det?!

Nu ska ni inte tro att skolan försvunnit... Tänker ändå läsa in det där "sketna" ämnet och sen får vi se om jag söker högskolan i ett senare skede eller om jag blir så nöjd med tillvaron att jag är ute, rör på mig och leker i 24 år till... Det får framtiden utvisa :D

Då har ännu en vecka passerat och nu är det bara 9 dagar kvar till jul! Som vi har väntat...

I den här familjen tror vi fortfarande på "han i rött" och det är rätt härligt att tron fortfarande är kvar och praktiskt förstås... Hur ofta behöver man inte ringa Tomten?

Eftersom vi blev klara med våra julklappar för över en månad sen, adventsljusstakar och stjärnor åkte fram en vecka innan första advent och granen kläddes förra helgen så kan vi mest bara njuta nu av sista dryga veckan :)

Visst har vi paket att slå in, men det tar vi någon kväll när barnen sover....

Luciafirande har vi haft sista veckan, både på dagis och ridlekis, dom är för goa! Både stora och små i tåget förstås :D

Själv har jag fått massor att tänka på, har varit på intervjuer för två helt olika jobb... Jättekul att åtminstone bli kallad bland alla sökande och nu väntar jag med spänning!!!

Måste avsluta dagens blogg med att skryta lite över Råttan... I måndags åkte vi och red i ridhus för första gången! Maria hjälpte till och höll i när jag satt upp och Råttan skötte sig jättebra! Det är såååå skönt att hon är så cool, att jag kan lasta själv (vilket jag i och för sig gjort med alla mina sedan jag hade min svårlastade första ponny och bestämde att jag aldrig mer skulle hålla på så :)) och att vi klarar oss rätt bra även utanför tryggheten på hemmaplan! 

Jag har fram tills dess bara galopperat henne på uteritt men då tog vi lite galopp i ridhuset och idag tog vi galopp-premiär på ridbanan här hemma. Hon var superduktig, inte en brall och höll galoppen tills jag saktade av!

Man riktigt ser fram emot nästa pass :D

Det här kan jag leva med...

I helgen var jag chaufför, hästskötare och ponnymorsa för första gången när det inte är på hemmaplan... För jäkla roligt var det!
Och extra roligt är det förstås när man ser de där små blå ögonen fullkomligt glittra av lycka när hon kommit i mål och klarat en hel bana på nio hinder dock med 12 fel men det spelade liksom ingen roll! Är man fem år så är det enda viktiga att ögonen glittrar, resultatet är oviktigt! Det gäller förstås inte bara en femåring utan alla barn ska bara göra det här för att det är så himla roligt med hästar!
Ja, vi har haft tur med vår ponny... För visst är allt roligare när man har en ponny som är lätt och som ett barn både kan hantera och rida utan problem!
Fast jag ska lova att den annars så lugna Kavat allt piggnade i lite när han fick "varsågod å rid". Jag såg direkt att traven blev mer intensiv och när han hoppade så hände det några gånger att han galopperade efteråt vilket aldrig händer annars. Eftersom Caroline inte riktigt har galopperat så mycket så kände jag ett liiiitet uns av oro när jag såg att han fick en annan energi, men det är ju dock Kavat vi pratar om och oron försvann rätt fort!

Att Caroline varit med mig på några tävlingar märker man... Hon var mycket bestämd med upplägget av dagen! Först skulle hon rida sin bana, sen skulle vi gå till kafeterian och köpa fika (hon har nog en mamma som gillar kaffe..) och därefter skulle vi sitta en stund och titta på övriga deltagare... Hmm... lite miljöpåverkad kanske?!

När vi hade gjort allt det där, i rätt ordning så packade vi ihop oss och gav oss hemåt!
Det tog inte många dagar (typ två) innan hon sa att hon ville åka på mer hoppningar... Såg att Viby ska ha något roligt strax före jul som vi idag anmält oss (räknar med mig själv som en del av det lilla ekipaget :)) till.
Himla rolig grej... Man skulle köpa med sig ett paket för ca 30:- och detta skulle läggas under en gran, sedan fick alla hoppa den höjd man valt (bommar, 30, 50 eller 70) och när alla hade hoppat fick man varsit paket ifrån granen!
Gillar att man kan åka på sånt som utgår från att det ska vara skoj och roligt, inte så allvarligt... Det får man nog av senare i livet ändå!
Tror vi i vår klubb ska köra en "copy with pride" på den här idén... Vi får se vad det kan bli!

På lördag ska vi göra något helt annat.. Då är det luciatåg på ridskolan och Caroline har visst gjort upp med Maria att Kavat ska vara Rudolf med röda mulen. Detta blev genast moster Kina delaktig i och ett par renhorn är på väg med posten, nu är det bara mulen kvar!

Slutcitat: Jag kan leva med att vara ponnymorsa och tänker ha lika roligt jag så länge det varar, man vet aldrig när de små liven kommer på att något annat är roligare ;)

Då är tjejhelgen snart över..

Nu sitter vi på tåget från Stockholm mot Uppsala där bilen står... Helgen har varit supertrevlig och det bästa på familjeshowen enligt Caroline var förstås att Anders var med :D
Anders är pappa Ola's kompis, han bor på Gotland och ingår i tornerspelsgruppen Torneamentum! Och jag måste hålla med att dom är himla bra fast jag diggar tyskan som tillsammans med sin 10-åriga dotter kom in på varsin häst med fyra bordercollies och vallade ankor... Spontant mitt i uppvisningen så sitter lilla dottern på sin ponny och piaffar, jag är 41 och har aldrig piaffat :)
Det var lite bättre än förra året, bara en medhjälpare som for omkull på shettisarnas steeplechase, bara det är ju en klar förbättring :D
Men jag tycker dom tar hutlöst betalt... 350:- för 1,5 timmes show, nä tacka vet jag Skandinavium!!! Men dit får inga barn åka med förrän dom klarar sig själva så tills dess får jag betala hutlöst och åka till Globen med Caroline, vilket jag gärna gör så inte för den delen :)

Nu ska vi som sagt hämta bilen och åka hemåt, ett pit-stop på Hööks hos Kina och ett stopp hos Castor ska vi göra längs vägen... Men efter en helg hemifrån, hur härlig den än varit, så längtar jag hem till sambo, Christoffer och alla djuren!

Imorgon ska jag göra något spännande, men det kanske jag berättar om en annan gång ;)