Dag 1 avklarad och dag 2 påbörjad

Igår packade vi oss iväg för att ha vår tjej-helg, jag och Caroline. Tanken från början var att vi skulle åka upp till Södertälje på fredagen och sedan ta Globen på lördagen, men så lyckades Ola vinna biljetter till fredagens tävlingar och dessa ville vi förstås nyttja! Så igår blev det att åka till Uppsala, hämta upp Kina och sedan ner till stora staden! Löjligt lite folk på fredagens hoppningar måste jag säga... Känns onödigt att dela in dagarna i tre pass som man betalar lika mycket för varje pass som en halv dag på Skandinavium.... 3000 personer i stora Globen på fredagens 15-pass, som en riktigt bra publikkväll i Nobelhallen alltså :)
Men det var bra hoppningar och flera riktigt bra ryttare och det var ju som sagt gratis :D

Inatt har vi sovit i Uppsala, nu ska vi äta frukost, ta oss till tågstationen och åka tillbaka till Stockholm. Idag väntar shetlandsponnyer, riddare och Gud vet allt på oss i Globen!
Efter showen ska vi sova gott på Scandic Grand Central.....

Duktiga barn och deras ponnyer

I lördags  hade vi faktiskt årets första klubbtävling, en hoppning med KM i Rosensjö!

Sent omsider så fick vi ihop KM även för häst där gamla Maja fick äran att vara med för första gången på 5 år, det var roligt :D

Vi gjorde säkert inte den vackraste rundan, jag och Maja, men över kom vi och felfritt. I omhoppningen sedan fick vi en rivning, men jag tycker ändå att hon är världens bästa förstås! Anna som vann KM gjorde en jättebra omhoppning och svängde runt hindrena som jag och Maja aldrig ens skulle fundera på... Maja är ju lite som att ratta runt en stridsvagn, men vilken stridsvagn sen ;)

Men innan det var Majas tur att göra entre så hade vi ju ett gäng ponnyer med duktiga tjejer och killar i sadlarna däribland Kavat och Caroline.  Jag tycker (förstås) att dom är super duktiga alla barnen! Det är det som är så himla kul med klubbtävlingarna, att barnen får vara med och får känna att det är en tävling... För jag tror att dom flesta tycker att det är jätte spännande! Både barn, föräldrar, släkt och vänner!

Herregud, jag red knappt mer än på Skansen när jag var lika gammal som flera av dom, fast vi har alla olika förutsättningar så klart..

Förstår att det kan finnas dom som tror att jag driver på Caroline, men det kan jag försäkra er om att jag absolut inte gör.... Ibland kan det snarare kännas tvärt om! Hon är ”dyng-på” med allt som har med hästar att göra. Hon kollar mycket på en serie som heter Horseland och trots att det är mycket som är överdrivet så snappar hon också upp många bra saker i den serien. Bl.a. så kom hon häromdagen och sa att man måste ha täcken som ”andas” så att fukten försvinner bort från hästen... What?! Men det kom även det ifrån Horseland...

Jag frågade imorse vad det är som är så roligt med att tävla, om det är hoppningen, spänningen eller rosetten. Men då svarade hon blixtsnabbt att ”det är så roligt att hoppa nu när hon har fått en ny häst”. Gulliga unge, men saker kan ändras snabbt så vi får väl se hur länge hon vill hålla på... Hon ska iallafall få vara med i Wittvång den 7 oktober så gör jag två bra saker på en gång... Låter barnet göra det hon tycker är roligt, hoppa, och bidrar något till uppbyggnationen av Filipinerna!

 

På fredag drar vi, mot Stockholm! Först var tanken att vi bara skulle gå på lördagens familjematiné, men sen var Ola tursam nog att vinna två biljetter till hoppningarna på fredagen så vi kör en tvådagars i år.. Jag och Caroline, fast på fredag får vi även sällskap av moster Kina :D

 

 

kyla och hoppning på G

Nu har mitt hamstrande inför vintern dragit igång... Lite senare än vanligt, men till veckan är det mesta klart!

I förra veckan fick jag ett lass spån, men det kommer jag behöva fylla på igen. Idag har jag hämtat korn/havre och  på måndag kör vi hö! Himla gött och ha det mesta hemma när nu det mindre bra väglagets period nalkas!

Kändes i luften idag att vintern ä riktigt på G.. Första gången jag frös när jag var ute med Maja! Fast det är faktiskt lite värre kyla när det är något fuktigt och bara lite kallt. Då är det nästan bättre med torr luft och minus 10! Lite snö får ju gärna trilla ner nu också. Dels blir det ljusare och dels så är det inte längre så hårt! Nu har vi haft himla tur med underlaget, vi utomhus-ryttare, eftersom det varit mjukt så länge. Det optimala vore ju att det nu direkt efter att kylan slår till även kommer snö så slipper vi det hårda underlaget helt J

Kände också idag att det är dags för broddarnas inträde i vinterskorna. Maja halkade lite när vi red ut så det är väl bara att skruva i ”skiten”. Fast det får vänta tills efter morgondagen, då ska vi hoppa igen!
I sista minuten så bestämde jag mig för att ta med Maja på morgondagens klubbhoppning, vi ska rida KM för första gången på 5 år....

Caroline och Kavat ska förstås också vara med på klubbhoppning, 30 cm stora hinder väntar på det lilla ekipaget... Vi får se hur det går, men nu först måste jag väcka den middags-sovande prinsessan så hon kan gå ut och göra sin ponny redo för morgondagens uppdrag!

Ser vi fram emot uppföljning :)

Idag har vi uppföljningssamtal på skolan. Jag trodde aldrig dagen skulle komma då jag faktiskt kan säga att jag ser fram emot dessa möten!

Christoffer är INTE dum, slåss oprovocerat och är allmänt stökig! Inte längre... Men i flera år var det så han uppfattades och det var det jag fick höra!

Alla hämtningar DÅ gav mig ångest och det gick så långt att jag började skriva dagbok över vad jag fick för information när jag hämtade och det var inte många positiva saker jag fick höra, men några gånger hände det... Man får inte bara komma ihåg det tråkiga :)

Visst är det turbulent ibland runt vår intelligenta kille, han är ju fortfarande densamma. Det är snarare andras syn på honom som förändrats....

I vinter väntar en utredning via BUP, men trots att han inte är färdig diagnosticerad så har skolan gjort massor med insatser och hela tiden kommer förbättringar, helt otroligt! Dom fick jätte mycket beröm på BUP!!!

Jag förstår att vi haft en otrolig tur här, märker att andra föräldrar hela tiden får strida för att deras barn ska få det dom har rätt till i skolan.

Christoffer ÄR annorlunda, men på ett bra sätt (i våra ögon) :)

Han är otroligt begåvad i matte och i att bygga Lego där han kan bygga ihop de mest fantastiska saker bara efter att ha kollat på en bild på datorn. Han tänker matte (antar att detta är hans "specialområde") och det gäller det mesta! 

90% av hans utbrott (som inte händer så ofta längre) handlar om ångest inför främmande situationer, när han inte förstår en instruktion eller uppgift och när han inte blir förstådd eller när folk inte vill förstår vad han menar... Övriga 10% är för att han är ett barn som alla andra barn!

Trots att vi haft turen med skola/fritids så är det tufft att ha ett barn som är annorlunda och det kommer fortsätta så... Antagligen hela livet, men vår son kommer alltid vara precis den son vi önskat och vi älskar honom precis som han är... Ovillkorligt och gränslöst!

Då har galoppen hittat hit...

Idag har Carolines första galopp på Kavat hänt... ja, det har hänt, inte något hon strävade efter utan det bara hände, två gånger dessutom. Har väntat lite på att detta skulle komma. Saker brukar utvecklas ju modigare och järvare man blir!

Den 23:e ska vi ha en klubbhoppning och nu är hon förstås i eld och lågor för det.... Måtte tiden fram till 23:e gå fort :)

Det är "rätt" härligt också att vi numera kan rida samtidigt, att jag inte behöver springa bredvid eller stå i mitten längre! 

Även om det är jättekul att hon tycker ridningen är rolig så underlättar det förstås tidsmässigt att vi kan motionera båda våra hästar på samma gång!

Råttan fick longeras idag vilket var mycket bra med tanke på all energi hon fick ur sig... Ska bli kul att se hur hon är att rida imorgon..

Castor har varit på träning och har enligt uppgift skött sig! Till helgen ska dom premiärtävla! Hade varit kul att se, men kommande helg väntar två tävlingsdagar i Kumla! Även om dagarna ibland blir långa och ibland lite kalla så är det så himla roligt! 

Det är en lycka att få ha dessa uppdrag där man får träffa trevliga människor, få se fina hästar och duktiga ryttare! Så med glädje ser jag fram emot mitt sista överdomaruppdrag för året :D

Vintern är här... Men snart vänder det igen :)

Alla har vi olika sätt att mäta när en årstid börjar eller slutar och mitt är nog inte mer unikt än någon annans, men idag är det officiellt vinter för min del... Och nu är den på... Rumpvärmaren :)

Gött och varmt åt stussen blir det...

Kom däremot på att jag denna vinter måste köpa en till i modell mindre! Min rumpa ska väl inte ha det skönare än Carolines, någon rättvisa måste det ju vara.

Fast något som jag saknar och som gör vintern lite mer kännbar är kylan! Den får gärna komma nu, i lagom dos förstås!

Väldigt trött på lera i hagar och smutsiga hästben... Idag bytte jag hage på dom, det var uppskattat att slippa stå i leran och dom bjöd allt på ett par rusningar på fast mark :)

Lovade i mitt förra inlägg att återkomma om Carolines tävling i söndags! Tråkigaste tävlingsvädret ever bjöd gudarna på denna dag, jag som alltid tar på mig tjock jacka gjorde helt plötsligt ett mycket annorlunda klädval och tog på mig en tunn klubbjacka... Innan vi hunnit lasta hemma på gården hade regnet trängt igenom, härligt!

Men vad duktiga dom var alla barn och så även Caroline förstås :)

Hon lotsade runt sin Kavat och fick en fin rosett med sig hem, alla nöjda och glada! 

Mamman var förstås stolt som alltid över barnet :D

Nämner inte så ofta Christoffer i bloggen, blir ju så när han inte är med så mycket i stallet, men jag är precis lika stolt över honom! När vi frågar om han vill med så tackar han nej med orden: "Nej, men tack för att du frågar!". Sen är han hemma själv, leker, kollar på TV och hör alltid av sig om det är något! Fantastisk, stor kille :D

I lördags när Caroline skulle rida så kom faktiskt Christoffer ut och sa helt sonika att han också ville rida. På frågan om vilken häst han ville ha så var svaret lätt: Maja.

Så Maja fick rycka ut som barnhäst och skrittades runt på ridbanan i 10 min... Ett uppdrag hon klarar med bravur (förstås ;)). Ja, hon hade tävlat på förmiddagen men jag var rätt säker på att Christoffer inte skulle rida slut på henne ;)

Kom på en annan sak idag när jag red ut, sittandes på min goa rumpvärmare. Om 5 månader är det början på april, snödropparna har kommit upp tillsammans med krokus, snön borde vara nästan helt borta och vi förbereder påskfirande... Det går fort, men först ska vi ha en härlig vinter med mysig jul och massor av skidåkning... Jag ska ju åka halvvasan i februari.... 

Nu ska jag kliva in på möte med Ridsportförbundet, tjing på er...

Tacksam, glad och ödmjuk.....

Igår var jag iväg till Åmål, en resa som höll på att inte bli av... Gick upp vansinnigt tidigt och begav mig ut i stallet för att fodra. Medans de åt körde jag fram transporten och fyllde påsen med hö. När de ätit upp lastade jag Maja och tog sedan ut de andra i hagen.

Tiden från det att jag kopplade på tills jag var klar handlade kanske om 10-15 min och på den tiden så tog batteriet slut i bilen av att ljuset stod på... Ja, det är något fel med kontakterna :)

Så när jag vred på nyckeln var bilen död och larmet slås då automatiskt på... Så där stod bilen och blinkade som en julgran och tutade i takt! Larmdosan hade jag förstås på den andra bilnyckeln så det blev till att springa in, hämta dosan och springa tillbaka till min blinkande bil! Väl avlarmad så sköljde en känsla över mig att lasta ur och strunta i det, men känslan varade i ungefär en fjärdedels sekund sen knackade den där handlingskraftiga sidan hos mig på axeln! Så in igen, hämta nyckeln till Auris:en, köra bort den till RAV4:an och kabla igång bilen! Sen drog vi, jag och Maja, mot Åmål....

Och trots missödet med bilen så kom vi fram precis den tid jag tänkt!

Jag vet att jag tjatar, men det är så härligt att åka ut med Maja... Inte för hoppningens skull utan för att hon är den hon är!

Vi gick nolla i vår start och när vi kom ut så tog jag ett kort och la upp på FB. Det har fått massor med "gilla" och även några "grattis"... Jag överdriver inte när jag skriver att hon är världens bästa för hon ÄR världens bästa, min Maja, men då menar jag förstås att hon är hon inte att hon är en superhäst att rida. Det skulle jag aldrig säga, men för mig son åker ut, rider lite småklasser, rider i skogen, har ett gäng barn som springer i stallet,  har unghäst som behöver sällskap och vill ha lugn och ro i hagen.... Ja, DÅ är hon världens bästa!!! Jag glömde säga att hon är genomsnäll, trygg och vänlig på alla sätt och vis också :)

När man får allt det där då har man lätt överseende med att det ridmässigt inte är den lättaste hästen på fyra skor...

Och visst är jag glad för att vi gick nolla men framförallt är jag tacksam för att jag får och har fått haft en sådan trevlig häst, allt runt omkring är en bonus! 

Nu har vi haft 18 år ihop, hon blir snart 21... Jag är tacksam för alla år vi fått och ödmjuk för framtiden... Det kan ta slut när som helst, men förhoppningsvis får vi några år till ihop?!

Jag önskar att alla hästmänniskor skulle få ha en Maja i sitt liv.... :D

Idag ska den andra gamla hästen, Kavat, på hopptävling med Caroline men det får bli nästa inlägg....