Och en ny resumé...

I torsdags när jag satt och red på ridbanan så började jag känna mig lite konstig? Bestämde mig för att avbryta ritten istället. Cissi och Mattias var här i samma veva och hämtade en vinbärsbuske (har en till övers om någon mer behöver svarta vinbär...) så när vi stod och pratade med dom så kände jag hur det liksom började krypa under huden och trots att jag inte haft feber på en väldans massa år så känner man liksom igen dom där symptomen när dom kommer!
In krypa ner i soffan, när febern var 39 grader var det dags att trycka i sig lite panodil. Panodilen har sedan varit min räddning under helgen då jag haft driften på jobbet. Nu har vi väldigt korta pass så det funkar ett par dagar, men i måndags var jag hemma och så även i tisdags! I måndags hade jag fortfarande lite feber och en hiskelig huvudvärk, i tisdags var det bara huvudvärken kvar... och den är lite envis så "han" hänger fortfarande med om än i mycket mindre omfattning än i måndags, hoppas "han" flyttar snart!
Igår bestämde jag mig iallafall för att skritta ut en sväng på kvällen för att få lite frisk luft, det brukar faktiskt göra susen. När vi gått ungefär 200 meter hemifrån så hörde jag ett konstigt djurläte och dra på trissor om det inte stod ett litet äckligt vildsvin typ 10 meter bort. Vildsvinet skrek till och sprang som en avlöning medans Castor, hör och häpna, bara tittade lite oförstående på den galna grisen och sedan traskade vidare.. Då hade han ju dessutom stått i 4 dagar, me like!

Idag har jag väntat hela eftermiddagen på att han där uppe ska stänga av kranen, men den verkar faktiskt ha rostat fast helt för det har verkligen regnat konstant sen vi kom hem. Nu ikväll bestämde jag mig för att leva upp till ett av mina favoritordspråk "Det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder..." Så det blev till att klä sig varmt och förståndigt, vill ju inte bli sängliggandes igen, och ge sig ut i stallet. Även om Castor inte gjorde några direkt glädjeskrik för att behöva ge sig ut i regnet så verkade han faktiskt tycka det var rätt skönt ändå. Nu blev det ju inte något långt ridpass, men tillräckligt för att hinna rida igenom lite i alla gångarter, galoppera lite över bommar o.s.v. Herregud vad nöjd man är med sig själv när man gjort något sådant, märkligt!
Nu ska tilläggas att jag nog kanske inte hade ridit idag om det inte vore så att det är träning imorgon och jag vill väldigt gärna vara med en liten stund. Nu kommer jag absolut inte anstränga mig efter att varit sängliggandes i så hög feber i flera dagar (utom när jag var fullpepprad med paracetamol), men en liten stund och hoppa några språng ska jag allt klara av!

Nu hoppas jag att bloggandet ska bli lite mer kontinuerligt igen när vi är hemma, friska och igång igen...