Zafira-säkrat

Jag glömde ett par saker i mitt förra inlägg... Gräset ÄR grönare på andra sidan och Zafira vet om det!
I torsdags på väg hem så fick jag ett samtal om att Zafira smitit ut, kände mig ändå tacksam för att jag faktiskt var på väg hem! Sedan lyckades hon smita tre gånger till innan fredag kväll så på lördag morgon kl.05.15 stod jag och drog ny tråd på övre delen av hagen (där Rulle och Råttan huserat sista månaden). När hagen sedan var klar så fick hon gå ut med småttingarna, passade i och för sig rätt bra eftersom Rulle skulle åka vid lunch och då hade Råttan inte längre något sällskap om inte rymlingen ställt upp.. Dock kunde hon nog inte riktigt låta bli utan hade varit på tråden på ett ställe så att den gått av men jag antar att elchockerna gjorde att hon drog sig tillbaka igen för på lördagkväll så hade ”någon” ryckt av tråden på ett ställe men den låg inne i hagen vilket gör att jag misstänker att hon backat tillbaka och då dragit av tråden i samma takt som elchockerna nådde hennes mankam! Hemskt att säga, men det känns rätt bra... Hämnden är ljuv...

På eftermiddagen idag har jag hunnit fantastiskt mycket! Har gjort iordning stora delen på hagen så nu kan hon få gå tillbaka till de stora kungarna igen, idag fick hon gå själv i den övre delen som redan var Zafira-säkrad! Efter att hagen var klar så tog jag mig en uteritt på Castor, så fantastiskt härligt och han njöt lika mycket som jag.. Det vankas mycket mer uteritter framöver! Känslan av att kunna börja ha tillit till honom är helt underbar även om han aldrig kommer uppnå Majas trygghet så har han tagit många kliv framåt sedan vilan i vinter!
Rulle’s box är bädden urmockad och jag har skrubbat två sidor inne i boxen.. Har verkligen inte legat på latsidan under eftermiddagen, men det är rätt skönt att köra på när man varit hemma med barnen på dagen... Man behöver rensa huvudet lite då :-o
Fast jag ska inte tala om dom i plural så, Christoffer har varit helt fantastisk, hjälpsam och supergo mot Caroline. Hon å andra sidan har lite lurk med magen, men det är inte det värsta... Hon är tre år! Alla som haft en treåring förstår vad jag menar. Humörsvängningarna är nästan värre än hos en tonåring och vill hon så skriker hon rakt ut, den här lilla damen vevar även med armarna så man får passa "snoken" ibland när man lyfter upp det skrikande monstret! Sedan kan hon sekunden efter skratta så det kluckar i henne, man hänger liksom inte med... Fast jag jobbar på det!

Christoffer tjänade sin första ”lön” idag.. Frågade imorse om det var någon som ville tjäna 20 kronor. Han som sparar till ett legoplan var inte långsam med att svara ja, Caroline däremot ville gärna få pengar men inte göra något. Arbetet var att städa dockvrån och innan jag hann blinka så var han där och fixade iordning alltihop. Helt klart värt en tjuga i min värld och även i hans! Caroline blev superbesviken när hon insåg att hon inga pengar skulle få, peppade henne då att städa sitt rum istället, men ”hon orkade inte..” Det slutad med en enkrona i tröst!

Imorgon hoppas jag att hennes mage mår bra och humöret är på topp, det är väl inte att hoppas för mycket?