Heja ridbanan

För ett par veckor sedan tackade jag högre makter för att vi rensat gårdsplanen så mycket i somras och att vår fantastiske granne plogat hela gårdsplanen så jag har haft någonstans att rida när det låg en halvmeter snö på ridbanan... I dagsläget så är jag istället oerhört nöjd över att jag hade en halvmeter på ridbanan eftersom det gav mig möjligheten att göra upp en spår och sedan kunna rida där när det nu är isbana på gårdsplanen!
Tidigare år så har Maja fått agera snöplog och sedan har man kunnat rida övriga hästar i Majas spår... Nu när inte Maja finns tillgänglig så har Castor fått axla även den rollen och har har gjort det med bravur! Nu har vi en fin stig runt ridbanan som det fungerar rätt bra att rida på. Det är så klart att man måste anpassa övningar efter förutsättningar, men det finns alltid något man kan jobba med. Sista dagarna har vi kört igångsättningar och avsaktningar, vilket har visat sig vara en nyttig övning för unga herrn! Det får honom lite mer alert på att invänta mina signaler och han fokuserar lite mer på uppgiften, dessutom så har han nog stelnat lite under viloveckorna!
Just nu är min stora fundering på om jag ska träna nästa gång eller vänta ännu en träning för att hinna åka iväg några extra gånger själv till ridhuset! Vi kanske behöver träna på avdramatisering innan vi ska hoppa... Har inte riktigt bestämt mig, men jag åker nog på träning! Om inte annat så kan jag lätt betala för att han ska få se en massa hästar en stund, sen kan jag avlägsna mig med monstret...

Här hemma har jag haft en mycket ledsen Rulle.. Han har skrikit så det skärt genom både huvud och hjärta på oss! Igår kväll märkte jag dock att skrikandet minskat och idag har det inte heller varit många gnäggningar (skrik). Jag hoppas, för Kinas skull, att han snart kommer i målbrottet och får ett något mörkare gnägg på stämbanden!
Rulle har dock fortfarande sin storebror som nu övergått från lattjo till en mer seriös beskyddare. Castor har däremot inte riktigt koll på mot vad han ska skydda så första två dagarna var det Råttan som inte fick komma nära Rulle, men jag tror nu att han märkt att Råttan är just en liten råtta och inget stort monster för nu får hon vara med igen!
Det är inte bara småhästarna som fått en helomvändning i livet, Castor har gått från att vara en slyngel med två äldre damer till den som måste ta ansvaret bland de små (Zafira inkluderat). Han vet inte riktigt hela tiden vad det innebär, men jag tycker nog att han gör rätt bra ifrån sig! Kanske är bra för honom att få lära sig att ta eget ansvar?