
Idag var det världscuphoppning från Zürich och en gammal bekant dök upp, Hugo Simon! Ingen som var hästgalen i början av 80-talet kan ha missat denna ryttare och hans Gladstone!
Då och då finns han med på lite stora tävlingar och idag var en sådan tävling. Denna runda, lilla gubbe (för det är precis det han är numera) kommer in på en stor, brun, välhoppande häst. Iallafall ger hästen intryck av att vara stor. Å andra sidan så är ”gubben” 1.60 lång och eftersom jag är av samma mått så vet jag att de flesta hästr kan ge intryck av att vara sisådär 1.80 höga. Hur som haver så kommer de in, satsar och gör en liten Meredith Michaels, hästen är på väg åt vänster och gubben åt höger. Med ett stort leende leder han sedan ut sin häst från banan efter en snygg avsittning. Kommentatorn säger att det är pinsamt och självklart måste han le åt det, men jag kan inte se något pinsamt i att man i över 30 år ridit världscuper och att man dessutom i en ålder av snart 70 år kan tävla mot alla dessa unga kvinnor och män! Att man utöver det kan göra en snygg och smidig avsittning som en 20-åring är ju en ännu större prestation! Tänk att en annan tror att man ska slå ihjäl sig när man faller av och jag har iallafall några år kvar till 70... Skulle nog istället säga: ”Le för sjutton, Hugo Simon. Även om du ramlar av så är du ett stort (litet) bevis på att vår sport är helt otrolig och att man kan hålla på i väldigt många år till skillnad från andra sporter!” Heja Hugo!!!
Imorse släppte vi ihop den nya hästen med övriga. Castor, som numera är den ansvarsfulla storebrodern jag tidigare pratat om, vallade in sina små och höll den nya inkräktaren på avstånd. Iallafall i några timmar... Men det var nog ett jobbigt uppvaknande för honom att inse att de andra hästarna har egna viljor och inte alls håller med honom jämt! Zafira var först ut att kontakta den nya utan Castors tillstånd vilket gjorde honom något upprörd, men under dagens lopp så har han fått backa på den punkten! Till slut så stod den nya hästen, Zafira , Råttan och Rulle vid balen och åt. Castor stod på 2-3 meters avstånd och begrundade. Till slut så gick hon iväg till högen som Ola lagt några meter bort och Zafira hakade på, först då anslöt sig Castor till Råttan och Rulle! Men han kämpade länge med att hålla borta de små, framförallt Rulle..
På eftermiddagen så red jag ut en liten tur med Castor, det blir ju inte så långa turer eftersom det inte är plogat ”rundan” men en 30 minuter var vi iallafall ute och han skötte sig mycket bra! Dessutom så lyckades jag brodda honom själv bak före ridning. Låter kanske banalt men det är sådant som Ola fått hjälpa mig med eftersom Castor även då använt sin styrka och envishet och jag har inte kunnat hålla i benen för att brodda. Känns som om vi övervinner små saker rätt ofta numera! Månne det fortsätta...?