Äntligen human temperatur

Idag var första dagen på en evighet (känns det som) som vi kunde vara ute och inte frysa häcken, tårna, fingrar och näsa av oss... På morgonen gick Caroline och jag ut och fodrade hästar samt rastade hund, efter en låååång och rätt sen frukost fick vi finbesök genom familjen Axelsson! Härligt med en pratstund, kaffe och fyra barn (eller fem om Ola räknas in) som leker.... När dom rullade hemåt så gick jag ut för att göra stallet och ordna lite därute! Det har ju som sagt stått rätt still under några veckor då man verkligen inte kan vara ute och greja så mycket i den stränga kyla som varit... Eller man vill iallafall inte!
Pga det så har jag hamnat lite efter i tidsschemat på att dela föl/ston och eftersom jag för ett tag sedan insåg att min logistik inte går ihop på antalet platser vs. hur många hästar jag har så måste jag ordna en tillfällig stallplats åt Zafira.
Men idag blev det iallafall grejat och jag har burit saker, flyttat om, städat bort äcklig musbajs och gud vet allt... Jag gillar inte riktigt möss.... Därför har jag tingat två katter av Anna som ska flytta in i min sadelkammare så snart Ola fixat dit kattluckan! Gissa om jag längtar!!! Idag när jag lyfte på ett täcke som låg på mitt sadelskåp så hoppade FYRA äckliga möss ut ur täcket och ner på golvet till Busans stora förtjusning, tyvärr fick hon inte tag på någon av dom... Men dom blev nog lite rädda dom med!
Efter dagens arbetsinsats så är det så gott som klart med Zafiras plats och katternas nya bostad, jag är helnöjd! Dessutom så fick jag spontant besök när jag var i stallet, helt plötsligt hörde jag någon som sa "hej, jag vill in här". Då var det Stoffe som satt på sig varma kläder och kommit ut för att leka utomhus! Stackars barn, vi har ju inte varit ute annat än när vi flyttat oss från bil till hus och tvärtom i flera veckor! Efter en liten stund kom även Caroline ut och sedan Ola. En timmes lekande med pulkor och stjärtlappar i snövallarna blev det innan det blev dags att gå in! Frisk luft är härligt!!!
Hade tänkt börja rida igång Castor också, men tiden räckte inte. Jag hoppas att det får vara ungefär lika kallt imorgon som idag så kan jag ta en tur då, är det 20-25 minus så kvittar det....

Förresten så rymde Castor och Zafira förra veckan... Jippi, för hur lätt är det att få ner nya stolp i backen nu? Väldigt svårt.... Tur att man har fler hagar som är avdelningsbara... Det blev till att kompa hem några timmar i onsdagsförmiddag för att laga staket och ordna så att det var rejält med ström i tråden så den där Castor skulle få sig en "kyss" om han gjorde nya försök! Efter en timmes fixande så fungerade allt utom mina tår som var galet kalla. När jag kom in och värmen satte till så trodde jag tårna skulle sprängas! Jag sprang fram och tillbaka över golvet på övervåningen med en mycket fundersam Busan i hälarna... Som sagt, det finns trevligare väder som dom kan rymma i OM dom nu måste rymma!

Julhelgen har varit fantastisk, barnen var superglada och Christoffer har haft riktigt kramkalas med världens bästa Tomte.... För så mycket Lego som han fick av Tomten så måste det ju varit världens bästa Tomte!

Nu ska jag slappa resten av kvällen (förutom när jag ska kvällsfodra), imorgon är det arbetsvecka igen men veckan därpå är jag ledig... Hela veckan!

Vilken tragedi...

Igår morse vaknade jag till vad jag trodde var en vanlig dag, om än rätt tidigt med tanke på att jag var ute på julfest i fredags. Caroline vaknade vid 5.30 och då var det bara att pallra sig upp. Vid 8.30-tiden ringde telefonen och Åsa berättade om branden i Botorp. Man tror liksom inte att det kan vara sant, men efter en rask promenad till datorn och läsande på både NA, KT och Karlskoga Kuriren så blev det värsta bekräftat! Man kunde också se vilket stall det var och jag började direkt fundera på vilka som kunde vara drabbade... Genast börjar man fundera på vad man kan göra och om det finns något man kan göra, men det gör det ju inte! Tragedin är ett faktum som vi inte på något sätt kan få ogjort hur mycket vi än önskar det! Och man kan bara ana och spekulera hur man själv skulle känna, men riktigt veta det är det bara dom som nu är drabbade som gör. Ett stort stöd ska vi iallafall vara till hästägare, skötare m.fl när dom vill ha det!

Även om orsaken är oklar så är det helt klart att man själv genast har börjat fundera på vad vi har för säkerhet i vårt eget stall och vad vi kan göra för att minska risken att drabbas av samma tragedi.

Jag hoppas att ni som är drabbade orkar resa er ur denna tragedi och be om stöd och hjälp när ni behöver, det är det vi hästvänner är till för!

Nu ska jag gå iväg och vara tacksam mot de 6 kusarna utanför fönstret...