torsdag 4 november 2010

Träning och förklaring!

Träningen gick inte riktigt så bra som jag hade önskat... Men man får ju inte alltid som man vill, tyvärr! Castor höll sig ändå rätt bra på mattan, han var cool men lite busig och lite väl lätt i bakdelen . Men vid det här laget är jag rätt van vid att han sparkar bakut emellanåt så det bekommer mig inte så mycket. Däremot så kändes det att ridningen blivit lite lidande sista veckan och som om inte det var nog så hade jag jättesvårt att hitta distansen och rätt tempo. Han hoppade lite väl högt i sprången också vilket gjorde att vi landade närmre hindret än vi borde och då blev distansen lång fram till nästa! Så nu har vi lite att träna på till nästa gång... Utöver allt annat som vi måste underhålla, men det är skönt att veta hur man ska lägga upp det 
Och kommande veckor så ska jag absolut hålla igång ordentligt och konsekvent även om det blir sena ridpass! Det är nog främst det som varit problemet för mig, Ola är i Stockholm och när barnen somnat så har det blivit lite sent, men det är ju faktiskt inte mörkare 20.30 än 17.00 bara lite kallare!

Kom på en annan sak idag när jag och Maja hade vår sedvanliga godnatt-stund, i dagarna är det 15 år sedan jag och mamma hämtade henne i Ystad. Galen resa och det är galet länge sedan, men det känns som nyss! Det är några år vi tillbringat tillsammans och inom ett par månader så ska vi skiljas åt för första gången på denna långa tid. MEN det är med varm hand jag lämnar Maja i Annas vård och det är ju bara tillfälligt och ett stenkast bort, men visst blir det konstigt! Herregud, jag har ju tillbringat längre tid med henne än med de flesta andra i min närvaro....
Många (inklusive Niklas) har undrat och ifrågasatt varför jag haft kvar Maja! Jag kan inte förklara det annat än att jag genom åren haft ett antal olika hästar, man har gillat dom av olika anledningar. En del har varit roliga att rida, en annan att hoppa, en tredje var bra på dressyr o.s.v. Men det är få som riktigt rotar sig i hjärtat och det är dom där få som man kan kalla ”kärlekshäst” och svaret på varför Maja i alla år? Hon är min kärlekshäst...

3 kommentarer:

  1. Va gulligt skrivet Helena. En kärleksförklaring till sin häst!

    //Cissi

    SvaraRadera
  2. Och jag kommer behandla henne som den guldklimp hon är =)

    SvaraRadera
  3. Vad fint skrivet, och det stämmer ju på pricken. En del rotar sig och blir kvar mer än andra, jag har haft min häst i mitt liv längre än en del annat ;).
    Ha det gott :)

    SvaraRadera