Spotta grus och hoppa bra!

I helgen hade vi åter lite motionering av tanterna, Anna och jag. Råttan har nästan tappat all "felaktig" färg på pälsen nu, det är bara lite ull kvar på ryggen annars är hon helt mörkbrun nu! Den 12 november kommer Karin och ID-kollar både Råttan och Rulle SAMT (inte att förglömma) så ska hon dräktighetskolla Maja på 90 dygn. Håller tummarna så hårt att dom vitnar.... :-). Maja är egentligen 90 dygn redan den 23 oktober, men eftersom Karin ändå kommer den 12:e så var det OK med Markebäck att vi väntade lite med rapporten vilket vi är tacksamma för. Även om Maja och Råttan är jättesnälla att köra så är det ändå ett litet företag när man ska iväg med sto och föl, slipper man så gråter man ju inte direkt!

Castor har fått en tuffare morsa (om hon får säga det själv förstås) och sista veckorna så har jag vågat säga ifrån mer och mer till honom när han maskar eller bråkar. I måndags var ingen annorlunda dag, Castor ville inte gärna jobba på till en början och protesterade lite genom att sparka bakut. Men vi fick igenom mattes vilja och han gick rätt bra trots blåst och en lite knackig början.. Efter ridningen så skrittade jag på lång tygel och DÅ händer det.... Ni vet det där när ryttare sitter på lång tygel och inte är helt fokuserade? Det var mig personifierat i den stunden för Castor upptäckte något otroligt äckligt och kastade sig i sidleds vilket inte jag alls var beredd på. Jag som var på väg i färdriktningen tappade förstås balansen rejält och när jag gjorde det så blev Castor rädd för min obalans (vilket jag också blev...) så han for åt andra hållet, men då flög jag.... Gjorde en volt i luften och landade på höger sida! Aj, aj ont... Smällde i höften och skenbenet som nu har lite skrapmärken och en något annorlunda hudfärg än normalt, men blått är ju också en trevlig färg!
När jag precis hade rasat så visste jag varken ut eller in, vart var Castor? Men han hade ju blivit lika rädd så han sprang ner i nedre ändan på ridbanan och när han såg att jag var på benen igen så kom han galopperande rakt emot mig och drog på en tvärnit bredvid. Och som vi alla har hört när vi började rida att ramlar man av ska man upp igen. Denna gång var det dock inte för min skull utan för att jag inte ville att Castor skulle få avsluta ritten som avkastarkung. Men han skötte sig toppen!
Och ikväll har vi varit på Niklasträning. Till min och säkert fler personers förvåning så skötte han sig alldeles förträffligt fint! Han var lite sugen på att haka på Emma's 3-åring när den brallade på lina innan vi började, men ångrade sig direkt. Hoppningen gick också riktigt bra! Iallafall om du frågar mig, men fråga inte Niklas för jag är inte säker på att han skulle säga samma sak? Jodå, han sa faktiskt att det var mycket bättre, men nu har vi fått lite annan läxa att träna på så nu ska vi inte låta denna lilla framgång stiga oss åt huvudet, nu är det bara att jobba vidare! Men ikväll tänker jag fortsätta vara nöjd.....