Dom är tillbaka...

...ikväll när jag gick ut för att rida Castor så slängde jag ett öga (som vanligt) ut mot gärdet och där var DOM!!! Dom j*¤%la vildsvinen bökade runt för fullt... Har inte sett dom på jättelänge, men nu tryter det väl på mat och bär i skogen så nu är dom tillbaka! Suck, gillar inte att ha dom rännandes runt gården! Men får väl intala mig att dom borde tycka att jag är minst lika äcklig som jag tycker om dom, med undantag att jag inte för lika mycket oväsen som dom... I ett normal-läge förstås! Castor, som för övrigt fick nya skor igår, skötte sig riktigt bra idag. Jo, jag hängde förstås på gärdsgården en kort stund då han brallade och sedan drog på en bakutspark direkt. Eftersom han inte gjort mer än en grej i stöten på ett tag så var jag inte riktigt beredd och blev därför hängandes lite (eller rätt mycket), långt fram på halsen... Såg vattnet i poolen som står en meter utanför ridbanestaketet och tänkte att det hade ju varit snyggt! Men jag lyckades, min vana trogen, att kravla mig tillbaka och fortsätta rida. Ibland har man tur!

I söndags var Anna här och vi tog ut tanterna en sväng på ridbanan, med fölen springandes runt om och fyra barn lekandes utanför.. Bra miljöträning för dom små! Fölen alltså.... :-)
Caroline (som fortfarande är hästtjej) skulle förstås rida och nu har hon ju kommit på tjusningen med att trava! "Mamma, jag springa..." är en återkommande mening! Så det är ju bara till att jogga runt lite med en skrattande unge på ponnyryggen!
Fast jag skulle ljuga om jag tyckte det var jobbigt, det är väldans roligt och ett sant nöje förstås!!!

Nu ska jag ut och fodra, det är faktiskt också ett sant nöje! Jag tycker det är skönt att gå och skrota i stallet när man kan göra det i lugn och ro.... Man är lättroad som småbarnsförälder!