Avfallning avklarad!

Jaha, då har man spottat grus... Har ju i några år suttit på gamla trogna Maja där inget händer annat än att jag hänger som en vante i tyglarna och är som en fluga på ryggen, men man är iallafall "safe" däruppe. Men nu har jag ju sadlat om och blivit unghästryttare och då är det väl bara att vänta att man ska få en närkontakt med backen någon gång emellanåt och idag var det dags!
Eftersom jag som sagt haft en stor trygghet i att sitta på Maja, som jag för övrigt ALDRIG har ramlat av, så är det några år sedan sist jag var i backen och jag har ju längre tiden gått sagt att jag säkert kommer slå mig fördärvad när det väl händer, men det gjorde jag faktiskt inte!
Skulle ta ut Castor på en ridtur nu ikväll och han var som vanligt lite fladdrig i början och helt plötsligt lättar han i fram, dock mycket mer än vanligt och jag var nog rätt oförberedd på att det skulle bli så högt (vanligaste är ju att man ramlar av när man sitter i skritt och är lite avslappnad). Så helt plötsligt kände jag att jag sparkade ur stigbyglarna och landade på knäna i gruset! Lite smått irriterad men förvånansvärt samlad kastade jag mig upp på fötter och sprang upp mot insläppet. Även om han lyckats få av mig så ska han banne mig inte ha så kul att han ska få springa fritt på bygden! Castor förstod nog att något var på gång för även han kom då på att insläppet var nog ett trevligt ställe, men jag var snabbast... Och Castor stannade bredvid mig och såg rätt nöjd ut (tror jag det). Stackars Malin stod ute på trappen och bevittnade min lilla flygtur så hon kom och frågade om allt gått bra. Efter ett kort ”ja”, fortfarande irriterad, så bad jag henne att ropa ut Ola. Med hjälp av Ola så satte jag mig upp igen och red vidare. Han gjorde något litet försök igen, men nu var jag lite mer förberedd så han gav upp och skötte sig utmärkt resten av passet!
Så nu sitter jag här i soffan med en kopp te, och efter att ha sett mina tre små minimala märken på vänster knä så känns det ändå rätt bra. Man behöver ramla av lite ibland (utan att skada sig allvarligt) så man inser att det vi håller på med kräver vår respekt för att det faktiskt händer saker...

Något helt annat som jag måste notera är att jag idag läste Kina's blogg från igår eller något där hon i princip använder samma ord som jag skrev i mitt lilla mantra igår... Vi måste vara släkt på något vis....

Imorgon är det Markebäck som gäller och efter den så blir det en sen liten tur med Castor på ridbanan, han ska inte tro att han får stå dagen efter att morsan spottat grus.....