Mörka kvällar.

Eftersom jag oftast rider efter att barnen somnat så blir det gärna lite senare på kvällen, men nu märks det väl att vi går mot mörkare tider..... Ikväll gick jag ut först och Ola skulle gå ut efter mig med Tea, han tände lamporna på ridbanan för första gången sen mars, usch! Men hösten och vintern har också sin charm, det gäller bara att komma på den.... Ja, det är klart, lite tända ljus och så är ju mysigt. Vi ska ju dessutom till Rhodos hela familjen i september så vi har lite sol och värme att se fram emot. Vet inte om jag skrev något om pass-ansökan för barnen i mitt förra inlägg så med risk för att skriva samma sak en gång till... Jag stuvade in barnen i bilen och åkte iväg in till stan. På vägen in så ringde jag till Ola och efter en kort konversation så bestämde han sig för att komma och möta upp oss på polisstationen... Det var nog tur visade det sig, för jag hade nog aldrig fått pass till barnen själv. Både Ola och jag skulle skriva under ansökan och våra underskrifter skulle bevittnas! Hade liksom inte blivit så många pass utan Ola's närvaro. Men det är bra att dom är försiktiga med att skriva ut pass, det händer ju att barn försvinner! Först ut med fotograferingen var Christoffer, han var väl införstådd med att vi skulle "ta kort till boken som vi var tvungna att ha för att få flyga till Grekland". Men när han satt där så hade han glömt bort hur man gör framför en kamera, den här kameran var liksom så himla spännande och stor så istället för att titta in i kameran så försökte han se bakom kameran, mekaniken är ju också intressant! Han böjde sig åt både höger, vänster och framåt innan vi till slut fick honom att sitta still så länge att kameran hann klicka till. Dock hade det blivit så spännande att han bet sig lite i läppen på kortet (inte oroligt utan så där lite eftertänksamt..). Men hon på expeditionen tyckte att det gick bra ändå. Så en klar och en kvar... Caroline är ju inte riktigt lika intresserad av mekaniken, dock så är inte mekaniken direkt konstruerad för en så liten individ som Caroline. Trots att dom tänkt till och hade både pallar där man som förälder kunde sitta med barnet i knät utan att synas och högre barnstolar så var hon för kort. Kameran kunde inte gå hur långt ner som helst. Det slutade iallafall med att jag satte mig på pallen och lyfte upp Caroline så hon mer eller mindre stod upp i mitt knä, då gick det bra. Men hon får leva med att min hand är med på kort i hennes första pass.....

Igår blev det ingen ridning, herregud vad det öste ner. Jag brukar ge mig ut i alla väder, men igår struntade jag faktiskt i det. Efter ett kort överläggande med en som står i stallet på Valåsen så bestämde vi att ställa in träningshoppningen som skulle varit ikväll. Vi vågar inte riskera att framridningen, banan och/eller parkeringen brakar nu när det är tävlingar i helgen. Då måste dom "riktiga" tävlingarna prioriteras. Men vi får planera in ett nytt datum i september! Träningshoppningarna är väldigt roliga för alla är så entusiastiska och alla är så engagerade, både deltagare, föräldrar och övriga supportrar!

Imorgon ska Ola och Tea till Göteborg på något Tornerspel där nere, men dom kommer tillbaka imorgon kväll. Ola tror att dom är tillbaka vid 22-tiden, men jag tror att det blir lite senare än så (om jag känner Ola och hans riddar-kompisar rätt), jag återkommer och talar om när dom landar i Östra Kärne igen! Tea är med sina 17 år mer allround än de flesta just nu, hon går Tornerspel, hon rids i klassisk dressyr hemma med Ola, när jag rider så är det mer "vanlig" ridning och lite hoppning, hon har varit med på hoppträning och på söndag ska hon tävla på Valåsen.

Zafira fick av sin första ryttare häromdagen, men jag skyller nog på han som höll i tygeln, Andreas Callenvik (Mattsson). Han var här och barnen ville rida, först ut var Ida som är lite van, men då stiglädrena inte stämde i längd så frågade Andreas om dom inte skulle ta av sadeln istället. Ida nappade direkt, men insåg rätt snart att det är mycket svårare att rida utan sadel och därtill på en shettis. Huvudet sitter ju nästen direkt på manken... Alla som har ridit shettis förstår vad jag menar... Zafira upptäckte rätt snart att Ida inte riktigt hade 100% koll och la in stora testet, hon försökte gå av ridbanan och gå tillbaka till stallet, hon skruvade på sig när hon skulle gå framåt, hon stannade bara så Ida fick skänkla på lite extra o.s.v. När Ida till slut gav upp för att "Zafira inte ville vara kvar på ridbanan" så ville lillebror Linus rida. Han är inte lika van som Ida och Andreas skulle därför leda. Allt fortlöpte bra, men efter något varv på gårdsplan så sa Andreas att nu går vi tillbaka till stallet och vände lite grann mot stallet... Den lilla kursändringen pajjade allt, Linus fortsatte åt den första kursen medans Zafira följde med Andreas (hon hade förvisso inte så stor valmöjlighet), Linus for i backen. Ganska odramatiskt för oss som är vana att se någon falla av ibland, men för Linus som inte ens är van att rida blev det dramatiskt.... Efter en liten avtvättning av handen och ett plåster med Peter Pan på så var det ändå rätt ok och efter en liten stund sa Linus "pappa, jag föll iallafall av snyggt, va?".