Vart tar dagarna vägen?

Dagarna bara rusar iväg... Kanske trycker in lite väl mycket ibland vilket förstås "hjälper till" att dagarna försvinner i en hiskelig fart?!

Igår jobbade jag till 13.00, därefter landade jag hemma strax innan Caroline kom från skolan, stekte lite pannkakor till middag åt Christoffer eftersom han inte äter pyttipanna som var dagens rätt på matsedeln. 

Därefter fixa fodret till hästarna och ta in. 14.00 kom bästa Karin och kollade tänderna på alla hästar och vet ni vad att Castor behövde inget lugnande... Han kanske håller på att växa till sig han med?

Eftersom vi har tre hästar som passerat 20 med lite marginal så ville jag kolla hur det står till i munnarna och det var dessutom dax för check på både Råttan och Castor. 

Av gamlingarna hade Kavat bäst tänder och Maja sämst :(

Men hon har ju förhoppningsvis några liv kvar av sina nio så det går säkert bra även denna gång (säger jag med tillförsikt :o)

14.45 var vi klara och då kutade jag in och bytte om lite snabbt för 15.20 skulle jag hämta upp Linda och strax därefter Amalia för avfärd mot Strömsholm. Syster Kina gav mig biljett till clinic:en i födelsedagspresent och vi bestämde att vi skulle ses där för en kväll ihop :)
Sen blev det så himla bra och trevligt att jag kunde ta sällskap med Linda och Amalia dit. Kul att få sällskap och skönt att slippa åka själv! Det var supertrevligt!!
Clinic:en var riktigt bra och jag måste återigen erkänna att jag blev positivt överraskad hur himla ödmjuk Patrik Kittel är! Jag har nog aldrig egentligen riktigt funderat på det förut, men som sagt riktigt bra clinic. Som alltid får man ta till sig av det som är närmast en själv och om man kommer ihåg 10% av allt han sa så får man nog vara nöjd. Ska väl tilläggas att han pratar väldigt mycket... Ha, ha, ha...

Det var också kul att de hade tagit dit så olika typer av hästar och ryttare!

Det jag ändå kommer minnas mest tror jag är hur han lyfte fram de positiva egenskaperna hos var och en, visst nämnde han vad man behövde jobba med men i huvudsak så var det positiva ordval.

Han pratade också om att man kan jobba med alla hästar även om de fysiska förutsättningarna inte är idealiska, att det är ok att hästarna ser olika ut precis som vi ryttare gör! Och visst är det så att de flesta av oss har hästar som långt ifrån är perfekta, men att man ändå strävar efter att bli så bra som möjligt och få ut så mycket som man kan av sin häst. Men det viktigaste är ju förstås att glädjen finns där och att man är nöjd med sin häst!

Efter denna härliga kväll på anrika Strömsholm så var jag hemma igen vid 23-tiden!

Imorse ringde klockan 6.00! Ut med hästar och sen iväg på nästa aktivitet, nätverksträff för Ur-&Skurförskolor i Värmland. Klockan 9.00 slöt vi samman vid Skutberget i Karlstad! Härligt ställe och dagen till ära sken solen i Karlstad (förstås ;)).

Därefter hem, städa huset, mocka stall och sedan köra in Christoffer till mormor och morfar för övernattning. Sen åkte jag till colloseum och tränade ett varv i Milon och sprang 15 min på löpband. 

Efter hemkomst från gymet så har Caroline och hennes övernattande kompis fnissat ideligen även under stunden när de prompt skulle köra Zafira efter mörkrets inbrott, tur vi har belysning på ridbanan :D

Nu har jag landat i soffan, klockan är ställd på 6.00 imorgon också! Först ska hästarna tas omhand sedan rullar bilen mot Örebro för uppdrag som överdomare när ÖRT ska ha ponnyhoppningar.

Och på kvällen sen ska ponnytjejerna hoppträna i Hallblads ridhus :)

Som sagt... Dagarna rusar iväg och ja, jag kanske bidrar till det... Lite grann ;)

Snabb uppdatering av flera veckor...

Nu har det gått sådär lång tid igen mellan inläggen.... Herregud vad veckorna skenar iväg! Tre månader kvar till julafton, sen vänder det igen ;)

Sen sist har det hänt så mycket att det vore dumt att ens försöka uppdatera allt som hänt! Men några glimtar ska vi ändå skriva om...
Castor stod ju stora delar av augusti pga öm i sulorna! Så kan det gå när man drar av sig skor alldeles för nära inpå skoningarna! Vi bestämde tid för att sätta på sulor men några dagar innan så slutade han faktiskt att ömma så vi kunde rida på igen och det var skönt så vi kunde åka till Rudskogen för några veckor sen. Han skötte sig riktigt bra, även om det fanns mycket att göra bättre så skrapade vi iallafall ihop 66,429%  som räckte till en fjärde placering i klassen! Däremot när vi kom till LA:n så räckte energin till första halvan sen tog soppan slut... Men har man stått stora delar av augusti så är man faktiskt lite ursäktad!
Under veckorna som han vilade så hade vi ju var skilsmässa som jag skrev om i ett tidigare inlägg och jag bestämde att vi skulle ha lite mer kul i livet framöver! Variation på övningar och hur/vart vi rider känns som ett måste... Så för ca 2 veckor sen så satte jag mig ner med almanackan och tog en kolumn/häst. Sen började jag skriva upp plan för varje dag så man vet hur mycket variation det blir, att alla får en dos av allt (skogen, hoppning, dressyr, lugnare pass etc.). Jag vet att det finns dom som har betydligt fler än vad jag har, men tre stycken för mig kräver sin planering.
Så Castor har faktiskt hoppat två gånger sen dess! Jag dyngnöjd och känner mig über-modig när jag galopperar emot hindrena på min stora C.... När jag i ett av mina nöjdaste ögonblick säger till Ola att jag och Castor hade hoppat så frågade han om jag menade "hindrena" på ridbanan? När jag svarade "ja" så sa han lite fint att det är ju Caroline och Kavats hinder...
Hmm... Ja, det har han rätt i, det är ju deras höjd, men jag är iallafall modig... Ha, ha, ha...
I lördags var vi iallafall tillbaka i dressyrsadeln när det var träning för Anna B igen. Castor har ju inte varit med för henne sedan i juli så det här passet var verkligen välbehövligt för oss båda!
Vi har en till tävling planerad i år, om det blir någon mer därefter återstår att se. Numera ska vi ta en sak i taget och faktiskt ta det lite för vad det är.

Castor och jag på G över det "stora" hindret

Caroline och Kavat över samma hinder

                                                       
Råttan då? Jo, hon drog på sig ett överben i förra veckan och har vilat sedan dess, men på torsdag ska jag nog vara tillbaka i sadeln igen! Hon har inga tävlingar inplanerade förutom klubbtävlingen som kommer om drygt en månad. Däremellan ska vi hinna träna några gånger hoppas jag! Nästa gång är den 4 oktober, första träningen inomhus... Hösten är kommen :o

Maja, älskad drottning som varit lite trött och hängig under sommaren... Ja, det verkar inte bättre än att hon faktiskt piggnat i igen nu när hösten kom! Vi klippte henne så det inte var så varmt för henne och sedan har jag mest gymnastiserat henne under ridpassen. Korta pass med mycket sidvärts etc.
Hon börjar likna en katt med nio liv.... Sista åren har hon minsann förbrukat några av dom, men jag hoppas att det ska finnas några till i reserv ;)

I lördags har väl få missat att jag som stolt ponny-mamma begav mig till Dyltabruk med sötaste ekipaget! Det är ju för jäkla roligt att åka iväg i den rollen samtidigt som det är otroligt nervöst! Inte för att hon inte ska prestera bra utan för att man absolut inte vill att det ska hända något tråkigt så hon blir ledsen! Förra året åkte vi på en P&J när hon dammade rakt in i ett hinder med huvudet före... Det får gärna stanna vid den enda gången!
Det är också kul att se hur hon är dagen innan och på morgonen när det är hennes tur att åka. Grejerna ska putsas och hon sätter sig gladeligen på en pall i stallet och grejar, jag behöver inte ens säga att det behövs göras. Hon säger spontant att hon vill ha sina fina tävlingskläder och väl på plats så är det viktigt att hon själv får gå till sekretariatet för att visa vaccinationsintyg och betala.... Är väldigt roligt att hon har begrundat mig alla gånger hon har varit med och nu vill göra likadant :D
Att sätta upp håret iallafall i en tofs är bland det viktigaste.... Ha, ha, ha....
Till Dyltabruk fick Kavat äran att premiära i nya Böckmann-transporten så nu är den officiellt invigd ;)

Laddad inför framridning

Spanar in när Emmy och Mathilda rider

Med var även Johanna, Lillette, Mathilda, Emmy och Ebba med. Riktigt trevligt att åka i sällskap och kul att se tjejerna heja och peppa varandra efter bästa förmåga! Det får abolut bli fler gånger ;)

Övrigt som har hänt är besök på Liseberg - galen 7-åring vill åka allt med fart... Till mammans och pappans glädje hindrar hennes längd henne från att åka flera av "illamående-karusellerna".
Christoffer vågade sig på att prova flera fartiga karuseller (men inte i närheten av syrrans favoriter) än tidigare vilket är otroligt kul! Han har även insett att han kan få glädje av sin autism på ställen som Liseberg när han med sitt ledsagarbevis slipper stå i kö'n med alla andra utan får köa vid sidan om! Skönt att slippa massa människor runt omkring sig...

Jo, jag har även tagit på mig skäms-hatten när jag i måndags skickade iväg Caroline till skolan utan regnkläder, jacka eller matsäck vilket dom skulle ha inför besökt i kolmilan i Granbergsdal!
Sämsta-mamma-priset har alltså denna vecka tagits hem av MIG.
Caroline: "Det gör inget mamma, jag fick några vindruvor av Mollie och sen hittade vi en skål med lingon som det stod "varsågod att ta" på så jag åt lingon!"
Ja, ni hör själva....