Sista tiden har det hänt saker som fått mig att tänka till och idag kände jag att jag måste skriva av mig om det!
Vi har sen en månad varit i full gång med att fullfölja utredningen på Christoffer på BUP och det tvingar en att tänka tillbaka på perioder, händelser och situationer... Mycket nyttigt!
Om vi gjort några fel på vägen? Ja, säkert massor men det gör ju alla föräldrar, ingen är perfekt! Ingen ska ha tron att man är det och ingen ska behöva leva med pressen av att andra tror att man är det... Tyvärr finns det folk som tror det om sig själv, förstå vilken press man lever med hela tiden!
Nu tillbaka till vår "perfekta" son, han har förstås precis som alla andra svårigheter att tampas med, både vanliga och sådana han får med den typ av problematik han har och trots att vi får tampas en del så är han förstås precis så som vi vill...
Det är klart att han skulle ha mindre med svårigheter att tampas med om han inte har en problematik men då vore han ju inte vår Christoffer!
Och nu när vi har fått möjlighet att tänka tillbaka så ångrar man förstås massor t.ex alla förmaningar vi skickades med under en period och som vi ältade med honom ideligen, men nu när vi fattat att det ligger något mer bakom så har jag istället börjat uppskatta alla hans egenheter på ett helt nytt sätt! Och det är bara en tidsfråga innan jag får Google:a varenda fråga som poppar ur honom! Smarta unge :)
Han pratar inte hur man vrider på timern till micron, nej han pratar om hur microvågorna fungerar! Han pratar inte heller om att anledningen till att vattnet stannar i sjön beror på strandkanten utan att det beror på gravitationen och att det är nollgravitation i rymden...
Han tänker massor och tänk om man fick krypa in i hans tankar för en dag och bara prao:a så man fattar bättre hur tankarna spinner på! Spännande är det...
Sen har vi vår fantastiska Caroline! När hon var liten skojade vi alltid med att hon skulle kunna leva på charmen, men DET kommer hon inte behöva för den skallen går inte av för hackor den heller! Dessutom har hon ett EQ som är helt fantastiskt, så otroligt mån om allt och alla med en obeskrivlig medkänsla! Här skulle man kanske kunna bli orolig för att medkänslan skulle kunna bli något andra drar nytta av senare i livet och så skulle det kunna bli OM det inte vore för hennes humör!!! Oh herregud vad ilsk hon kan bli... Lilla timida, gulliga Caroline :)
Och fast man kan bli arg så det bubblar ibland så är det också otroligt härligt att hon vågar visa hela registret på känslor! Att hon själv känner att vårt bemötande inte är värre än att låta ilskan bubbla kvar inom henne!
Caroline vill vara med på alla aktiviteter som kommer i vår väg och Christoffer vill inte på några villkor vara med på något!
Det som jag inledningsvis skrev att jag tänkt mycket på är förutom känslan av att numera kunna uppskatta Christoffers tankar, idéer och egenheter är att vi har berikats på så många olika vis i livet!!!
Vi har fått två barn, bonus att det blev en av varje, men framförallt att vi fått två barn som är såååå olika, som vill så olika saker och som har totalt skilda förutsättningar och ändå så älskar man dom och uppskattar dom precis lika mycket!!! Helt otroligt och resan med dom juvelerna är bara i början av livet ändå har vi redan lärt oss så mycket! Vart ska det sluta? ;)
