Träning, kalas och råttjävlar

Igår var det träning igen för Niklas. Castor var lite uppblåst direkt när vi kom in i ridhuset, men efter att vi burit fram och byggt upp så hade han hunnit slappna av och jag kunde sitta upp utan problem. Första halvan på träningen så var det mycket travhoppning och jag tror att det sög musten lite ur Castor för han fullkomligt tappade orken. Kan också vara det mentala som tog slut?! Något var det iallafall, men efter en kvarts skrittande så kom orken tillbaka och vi kunde vara med och hoppa en något förkortad bana ett par gånger på slutet. Han skötte sig jättebra, men är inte riktigt framme för skänkeln... Denna gång tog vi bort snodden helt efter framridningen. Jag som tyckte att martingalen senare skulle ersätta snodden blev igår avrådd av Niklas att ha martingal eftersom han inte tror att det kommer behövas och dessutom så finns det risk för att Castor blir upprörd om han rycker upp huvudet och blir stoppad av en martingal så jag får nog tänka om lite på den punkten!
Till nästa träning så ska jag jobba för att få honom lite mer fram till handen, det gäller ju att träna mellan gångerna...

Idag har vi 2-års kalas. Caroline som sprungit här i några veckor och hållt upp två pekfingrar i luften när man frågat hur mycket hon fyller har idag sin stora dag. På morgonen, efter skönsång från mamma och pappa med en tjurande Stoffe i soffan, så öppnade hon sina paket. En jättestor Barbapappa, en 3-hjulig sparkcykel, puzzel, bok o.s.v. Även Stoffe överlämnade sitt paket efter noga övervägande (avundsjukan spelade ett litet spratt på morgonkvisten) och av honom fick hon alldeles egna hörselskydd... Rosa förstås!
I eftermiddag väntar kalas med familjen, tänk vad spännande det var att fylla år när man var barn!

Imorgon ska våran lånade quarterhäst åka hem till Kumla. Vi har ju haft henne på foder sedan juni och tanken var att Ola ev skulle köpa henne sedan. Det är en jättetrevlig häst och hon kan verkligen allt som en westernriden häst bör kunna, men tyvärr så räcker inte Olas tid och ork till just nu och han har därför valt att avstå. Lite surt när vi hittat en sån trevlig individ men det är inte realistiskt att han hinner med en häst nu och det är inte rätt mot hästen att hon bara ska gå och inte jobba! Så nu ska hon hem till sin ägare och därifrån säljas... Någon kommer att få mycket glädje av Bea även om det inte denna gång blev vi.

På söndag sedan väntar den årliga vårtvätten av täcken. Har nu på morgonen plockat ihop alla vintertäcken och regntäcken samt lite schabrak. När jag för några veckor sedan skiftade från vintertäcken till regntäcken så la jag alla vintertäcken ovanpå mitt tävlingsskåp i stallet. Idag när jag skulle ta ner dom och se vilka som jag skulle borsta bort hår ifrån så såg jag rätt snabbt att ”våra hyresgäster” varit på besök i några av täckena. Dom där jävla mössen.... Inte nog för att dom bajsar och skräpar ner inne i täckena dom biter sönder fodret på en del också så helt plötsligt har jag inte bara tvätt att genomföra utan även lite lagning! Märkligt att hästarna kan hålla dom hela en hel vinter och sedan ska mus-j-vl bita sönder... Suck!
När jag ändå höll på plockade jag ihop schabraken också och tog då bort dom som satt på sadlarna. När jag kom till mitt senaste inköp Prestigesadeln så såg jag att musf-n hade varit där också och bitit sönder sadelskyddet. Det tog ungefär en millisekund innan jag lyft ner sadeln och granskat både ovan- och undersida på den, men den har iallafall inte bitit på själva sadeln... Jag hade nog personligen strypt musen isåfall, men nu kommer den ändå försvinna. För nu var det droppen! Fr.o.m. idag så står det en sån där dosa med något mindre nyttigt för möss att äta i stallet tillsammans med två gamla hederliga råttfällor!
Ser fram emot att få slå mig själv på bröstet och kalla mig för storjägare...........

Avfallning avklarad!

Jaha, då har man spottat grus... Har ju i några år suttit på gamla trogna Maja där inget händer annat än att jag hänger som en vante i tyglarna och är som en fluga på ryggen, men man är iallafall "safe" däruppe. Men nu har jag ju sadlat om och blivit unghästryttare och då är det väl bara att vänta att man ska få en närkontakt med backen någon gång emellanåt och idag var det dags!
Eftersom jag som sagt haft en stor trygghet i att sitta på Maja, som jag för övrigt ALDRIG har ramlat av, så är det några år sedan sist jag var i backen och jag har ju längre tiden gått sagt att jag säkert kommer slå mig fördärvad när det väl händer, men det gjorde jag faktiskt inte!
Skulle ta ut Castor på en ridtur nu ikväll och han var som vanligt lite fladdrig i början och helt plötsligt lättar han i fram, dock mycket mer än vanligt och jag var nog rätt oförberedd på att det skulle bli så högt (vanligaste är ju att man ramlar av när man sitter i skritt och är lite avslappnad). Så helt plötsligt kände jag att jag sparkade ur stigbyglarna och landade på knäna i gruset! Lite smått irriterad men förvånansvärt samlad kastade jag mig upp på fötter och sprang upp mot insläppet. Även om han lyckats få av mig så ska han banne mig inte ha så kul att han ska få springa fritt på bygden! Castor förstod nog att något var på gång för även han kom då på att insläppet var nog ett trevligt ställe, men jag var snabbast... Och Castor stannade bredvid mig och såg rätt nöjd ut (tror jag det). Stackars Malin stod ute på trappen och bevittnade min lilla flygtur så hon kom och frågade om allt gått bra. Efter ett kort ”ja”, fortfarande irriterad, så bad jag henne att ropa ut Ola. Med hjälp av Ola så satte jag mig upp igen och red vidare. Han gjorde något litet försök igen, men nu var jag lite mer förberedd så han gav upp och skötte sig utmärkt resten av passet!
Så nu sitter jag här i soffan med en kopp te, och efter att ha sett mina tre små minimala märken på vänster knä så känns det ändå rätt bra. Man behöver ramla av lite ibland (utan att skada sig allvarligt) så man inser att det vi håller på med kräver vår respekt för att det faktiskt händer saker...

Något helt annat som jag måste notera är att jag idag läste Kina's blogg från igår eller något där hon i princip använder samma ord som jag skrev i mitt lilla mantra igår... Vi måste vara släkt på något vis....

Imorgon är det Markebäck som gäller och efter den så blir det en sen liten tur med Castor på ridbanan, han ska inte tro att han får stå dagen efter att morsan spottat grus.....

Frukostvärd? Jag?

Eftersom Castor fick stå ett par dagar pga kalas och annat så longerade jag igår så det "värsta" skulle få gå ur kroppen på honom. Det var inte så mycket brallar, men några blev det och det syntes framförallt på ridbanan att det gick undan emellanåt!

Idag är det ännu en måndag, nystart på en ny spännande vecka full med nya utmaningar och möjligheter... Detta mantra intalar jag mig varje måndag och visst är det så att med lite positivt tänkande så blir allt mycket lättare!
Igår var jag så duktig att jag lagade en fiskgratäng och en lasagne vilket förenklade allt när vi kom hem från jobb/dagis i eftermiddags. Istället för att dra en djup suck och ställa sig med matlagning så räckte det med att fråga: Lasagne eller fiskgratäng?
Efter maten så bytte jag snabbt om, tog in hästarna och red Castor som för ovanlighetens skull var mycket tillmötesgående trots att det var två barn som mest såg ut som två ping-pongbollar på studsmattan bredvid... Jag kan mest rida på nedre delen på ridbanan än så länge, jag litar inte riktigt på att tjäl-lossningen är okej överallt än. Men det blev lite lättare arbete i mestadels trav och galopp.
Efter ridningen blev det åter ett snabbt klädbyte, en raggardusch och iväg på möte i Granbergsdal.
Eftersom jag har så lite att göra så sitter jag även med i styrelsen på Lonnhyttans skola och ikväll var det informationsmöte angående sammanslagningen av Lonnhyttan och Granbergsdal. Efter ett effektivt möte är jag åter hemma igen och som ni märker har jag placerat mig vid datorn en stund!

Det ska strax bli bingen för min del. Imorse vaknade jag, satte mig på sängkanten och fick en sådan där konstig feeling att det är något som missats... Efter att noga tänkt igenom vilken vecka det är (man är ju så klartänkt direkt när man vaknar) så kom jag på att jag är frukostvärd på skolan denna vecka. Och när jag satt där på sängkanten så insåg jag att jag inte riktigt tagit mitt ansvar! Så det blev till att ringa skolan, be om ursäkt och försäkra sig om att det går bra ändå! Därför så ska det bli sängen tidigt för att vara på skolan i tid imorgon, då är det grötkok på menyn....

Mycket födelsedag...

Då har vi haft födelsedag! Hela dagen....
Vi började med”sång” (alla som drabbats av min sångbegåvning tidigare förstår att det inte kan ha varit mycket till sång..) och paket på sängen för att sedan ha en kort paus efter frukost när vi passade på att gå ut en stund.
Klockan 12 ramlade släkten in och det grillades hamburgare, korv och värmdes pommes stripes, allt enligt önskemål från födelsedagsbarnet!
Några timmar senare bestämde vi oss för att åka ner till tivolit! Sist vi var vid en karsusell så ville inte Christoffer åka om det fanns andra barn i karusellet vilket försvårade det något! Men nu är han ju ett helt år äldre och som 5-åring vågar man nästan allt?! Iallafall så inledde han det lite blygsamt med en tur i en sån där åkattraktion med ett litet tåg som går runt, runt på backet tillsammans med en mycket nöjd lillasyster. Men sedan så trappade vi upp nivån succesivt, det både berg-och-dal bana och radiobilar innan vi var klara!
Caroline hittade sin favorit också. Det var några bilar som åkte på led runt en liten bana. Den var tillräckligt rolig för att åka den 3 gånger och ändå gråta när vi lyfte ur henne ur bilen!
Christoffer och jag åkte ”stora radiobilarna” först, men sedan såg vi även en mindre bana. Tillräckligt liten för att mamma inte kunde åka med och den var istället alldeles lagom för en stor kille att köra själv. Dessutom så stod det en skylt att minimiåldern var 5 år. Hur lägligt kan det bli när man fyller 5 år samma dag....?
Efter tivolit blev vi bjudna på våfflor hos mormor och nu sitter vi här hemma, helt slut efter en heldag med födelsekalas. Imorgon fortsätter det i något mindre skala när farfar och hans fru kommer och hälsar på.

Någon ridning blir det inte idag, men imorgon kör vi igen...

Träning/Ullared/Domare m.m.

Träningen i torsdags gick riktigt bra, tycker jag iallafall! Han är rookie och jag håller på och lär om från att ha suttit på Maja i några år och ni vet ju hur det brukar gå när man ska lära gamla hundar och sitta... Men jag försöker lyssna på tips och tankar jag får från Niklas OCH komma ihåg dom nu när jag sitter själv på hemmaplan! Man vill ju inte gärna komma tillbaka om 14 dagar och göra samma sak, det gäller att träna hemma mellan gångerna! Trots tjäl-lossning...
Nu har ridbanan iallafall repat sig såpass att jag kan sitta på nedre delen och rida de dagar jag inte åker till ridhuset eller när han vilar, längtar tills man kan nyttja ridbanan fullt ut.. Men vi är snart där!
Känner att jag blir tuffare och tuffare mot hans idéer, även om hjärnan säger att det är nu som jag har chansen att få bort dumt betéende så har man ju fått lite självbevarelsedrift med åren vilket sätter lite käppar i hjulet ibland. Men nu känns det som att jag lär mig mer och mer att tackla hans bakutsparkar, bockar och andra skutt hit och dit samtidigt som vi faktiskt får ut en massa vettigt ur vårt ridpass! Hallelulja...........:-)

I helgen har jag hunnit med både Ullared, att vara domare på ponnyhoppningar med division 3 (i Filipstad) och att ha lite vårstädning framförallt i och utanpå bilen! Ponnytävlingarna var en rätt lång dag men jag tyckte ändå att vi hade ett bra tempo, det var bara det att det var många som startade (hela 14 lag).

Ullared ja... På vägen dit var det väl ungefär tongångar som att ” jag ska inte ha så mycket... ” och sedan slutade resan med att vi fick stuva in kassarna. Men det är är väl så många IKEA-resor också slutar. Man ska bara in och titta på något och innan man vet ordet av så har man funnit massor som man inte kan/vill klara sig utan! Men som vanligt så var det trevligt att återse Ullared och vad kul det var!!!! Jag skrattade så jag hade ont i magen stundtals... Bara att få ha så trevligt är ju värt besväret man får med att packa upp alla nya saker när man kommer hem... Hmm....

Idag skulle jag åka och byta däck på min nystädade bil, men kön var så lång utanför Däckson så jag kunde inte vänta. Det får bli ett nytt försök imorgon!
Har dessutom pyspunka på ett av hjulen på transporten så det är rätt lägligt att byta däcken nu. Transporten ska jag se om jag kan få pappa att göra. Lite fjäsk kanske går hem?!

Nu ska jag gå och lägga mig, har varit så vansinnigt trött senaste tiden och denna vecka är det massor att göra. Måste städa, baka, ha styrelsemöte och självklart även rida, ta hand om barnen och allt annat som hör ett hus till... På lördag är det dessutom kalas på Östergården, Christoffer ska blåsa ut fem (!) ljus på tårtan! Herregud, vad fort det går och det är så konstigt att han blir fem när jag själv inte blivit äldre????

Mycket sista veckorna!

Då har ännu en påskhelg passerat och liksom de senaste åren så befann jag mig på KgRK’s hopptävlingar under långfredagen och påskafton. Var sedan ledig söndagen för att på måndagen jobba på Transcom igen. Det kändes igår att jag nu jobbat rätt mycket senaste veckorna därför lämnade jag in en semesteransökan för morgondagen så då ska jag, Christoffer och Caroline ”softa” lite... Ja, som vanligt är det en massa saker som ska göras, men vi ska iallafall ha en lugn morgon sedan ska vi gå ut och mocka/leka. Efter det så blir det en tripp till vårdcentralen, Caroline har fått utslag som dom ska få kolla på. Efter lunch så ska vi gratulera morfar (min pappa) som fyller pensionär (även om han haft pension i över ett år redan..). Och sedan ska jag avrunda dagen med ett träningspass med Castor för Niklas. Så som sagt det är lite som vanligt, mycket att göra men det känns ändå behagligt med semester!

I måndags så jobbade jag ju som tidigare sagts och på kvällen roade jag mig med att borsta och mysa med alla hästar. Maja och Teas magar växer och det är härligt att känna sparkarna därinne!
I ett par veckor så har man fått hingstkataloger från flera hingststationer, bl.a. Askö och Flyinge och då börjar man känna att det inte är så långt kvar ändå! Idag kom dessutom fölrapportpappret från Askö...

Igår var jag ner till Nysäter igen. Han sköter sig bättre och bättre när vi kommer ner så man märker bara på dessa få gånger vi varit iväg hur nyttigt det är att åka ut och kolla in nya ställen! Han blev lite trött mot slutet igår och då kommer små protester, men då avrundade vi passet och slutade istället medans det var positivt. Lastningen gick iallafall återigen bra fast jag var själv så nu känns det rätt säkert att kunna åka iväg själv utan backup-plan. (pappa har ibland blivit varskodd innan jag åker så att han kan möta upp mig och hjälpa till vid behov)!

Idag har Christoffer haft med sig en kompis hem från dagis och sedan när vi hade kört hem kompisen så stannade vi till hos Maria och Tomas. Till Christoffers förtjusning så hade dom grävmaskinen hemma och snälla Tomas demonstrerade grävmaskinens alla funktioner... Vissa har det lätt att förgylla en 5-årings vardag ! När vi åkte därifrån så var han tvungen att ringa ”alla” och berätta, nu svarade inte alla men moster Mia fick iallafall veta mycket om en grävmaskins coola funktioner! Jag trodde han skulle vara vaken hela natten efter den händelsen, men han somnade faktiskt till slut!
Nu på kvällen så var jag ute och skulle ta stallet, men jag var rätt trött vid det laget så det blev bara longering idag. Då har jag iallafall tagit bort den värsta energin inför morgondagen... Hoppas jag!